korealivet · Uncategorized

Saker jag insett i Korea

Hej alla!
Jag bloggar från min nya lägenhet! Här, i friheten, finns ingen roll call, ingen curfew. Så givetvis, jag får se ännu fler sidor av koreanerna.

(hängde upp min ljusslinga så fint över sängen) 

Okej. Så till listan:
Sydkorea är vackert, väldigt vackert. Där jag bor i alla fall.
Jag gillar inte den koreanska kulturen.
– koreaner är högljudda
– koreaner verkar inte alls ha samma respekt för sina grannar som svenskar har
-koreaner blir fulla väldigt, väldigt lätt. Då blir de ännu mer högljudda
– i koreansk kost är minst hälften inlagd mat (vilket jag har upptäckt att jag inte ens tål), andra hälften är ris. Om du har tur lyckades du beställa något med tre små bitar fisk eller kött.
– det verkar inte vara tabu att ljuga i Korea. De ljuger till höger och vänster, kors och tvärs. Min egna lärare kollade mig rakt i ögonen och sa “du vet vi kommer ta 30.000 won från dina pengar för du var sjuk igår men inte hade läkarintyg”. Men jag fick de pengarna i alla fall. Tydligen om man missade bara en dag i månaden var det “okej”. Men alla ljög om att det inte var okej.
– koreaner kan laga mycket bättre, och saftigare kyckling än jag någonsin ätit på restauranger i Sverige. Tycker definitivt att kockar i Sverige borde kolla upp detta mer.

Jag gillar Kina bättre än Korea
Jag gillar kineser bättre än koreaner (och nej, inte bara för jag är tillsammans med en. Jag menar hela deras..sätt att vara).

 
(på bilden. Koreansk-stil makirulle med side dishes som är inlagda) 
 

Har även insett andra saker
Distansförhållandet funkar visst ( I alla fall i tre månader hehe, och sex månader för Kina.. ) och det är perfekta ursäkter att resa och dejta när man äntligen ses igen.
Jag minns inte hur jag själv var när jag var 21, men jag måste ha blivit mycket “mer” sen dess.
Tydligen styrs halva min familjs intryck av mig beroende på vad min lillasyrra känner för tillfället att hon ska säga om mig.
Jag älskar min mormor väldigt väldigt mycket. Det är till stor del tack vare hennes emotionella stöd för mina val i studierna som jag vågat satsa.

Slutet av årets funderingar:
Jag har haft några riktigt jobbiga och stressfulla år, har jag fått dem att verka enkla? För få personer verkar vilja se hur långt jag kommit när jag kämpat mig fram själv.
Vissa tror att det lilla de gjort för en var mer än nog av det stöd man behövde. Sen när skulle man kunna få nog av emotionellt och ekonomiskt stöd?

I år kom jag hem från intensiva mastersstudier i Beijing, gick direkt till – nästan heltidsarbete och fulltidsarbete med min kandidatuppsats. Fortsatte jobba med det samtidigt som jag sökte stipendiet till Korea för jag seriöst inte tålde min situation i Sverige. Har klarat nivå ett på koreanska som normalt (alltså i normal takt) tar ett år, jag gjorde det på tre månader (som vi borde i våra intensivstudier). För det pluggade jag i snitt 10 timmar om dagen, men fick knappt några “grattis”.

Visst, jag har fått höra hur jättemånga säger att jag inspirerar dem, tror t.o.m jag kanske var delvis någons inspiration till den utomlandsflytten hen längtat efter

Men ibland önskar jag att kanske någon som stod närmre mig skulle inse vilka dåliga odds jag haft, hur jag kämpat, hur svårt det är att komma in på det bästa universitet i Korea, och gratulera mig. En födelsedagspresent hade inte skadat heller. Men tydligen går inte det eftersom jag inte längre tänker vara tyst om hur jag känner. Jag tänker inte be om ursäkt när jag undviker någon jag inte vill vara nära. Jag tänker inte vara helt ‘okej’ när den personen säger saker om mig som visar att de personen inte ens känna mig. Den personen har inte ens försökt lära känna den personen jag blivit när jag inte varit i närheten.

På tal om det. Jag är riktigt trött på de som går runt och säger “Nina är si, Nina är så”, när de inte ens har frågat mig något om mig själv på sådär… 10 år. Nej, jag är inte samma person som då. Jag är inte ens samma person som för tre år sen. Hell, jag är knappt samma person som jag var förra månaden.

Ibland är jag starkare, ibland är jag svagare. Men tack vare de små uppmuntrande kommentarerna jag får då och då, så vågar jag satsa. För jag har inte de stora uppmuntringarna. Jag har inte de som säger “oj Nina, vill du göra detta? Jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan så det blir verklighet”. Så de som säger “wow vad häftigt att du kom in på den skolan,” vad häftigt att du var i Beijing och på kinamuren “” du inspirerar verkligen mig “.” kvittar vilka problem du har kommer du alltid tillbaka, du är inspirerande “, det är dem den kraften kommer ifrån, den kraften jag behöver för att tro på mig själv när, helt ärligt, de som varit närmst mig i mitt liv har snarare sagt att jag inte kan, inte är tillräckligt.

Detta var årets känsloinlägg. För de som bryr sig. Eller de som snackar skit (de läser ju också, och har en tendens att alltid välja ut och vrida saker så det ska passa dem).

 

Vill avsluta med att.. All in all så är jag lycklig. Jag lever, har tagit mig genom ännu ett år, inrett ännu ett ‘”mitt rum”, och är tacksam över att jag bor själv med mitt egna sällskap.
För året som gott vill jag speciellt tacka :
Min fina fästman som inte gör slut trots jag ofta under vårt förhållande rest iväg. Och skämde bort mig helt fantastiskt med fint hotell när han hälsade på.
Vill tacka Katie, min underbara vän som verkligen sagt saker jag har behövt höra i år.
Samt mormor som skickar fina brev, dom tack vare breven har jag kommit närmre henne än jag någonsin varit.
Och min mamsi som underhåller mig med spela utmanande wordfeud-matcher.

Samt till mina gamla glitter vänner vars små kommentarer jag lyftet till minnet när jag har svårare dagar.

 
 

Nu ska jag försöka sova i mitt 28-gradiga rum.
Godnatt alla!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s