Allmänt · Uncategorized

och på den 11:e dagen så kom hon

Dagen D. Dagen jag först såg fram emot men efter jag blev van så började jag känna oro inför den. Nej, jag tänker inte tala om valet. Jag orkar inte ens tänka på det (hur kunde det gå så fel?! Hur kunde så många rösta med sina huvud fyllda av hat?!). Men nej, jag tänker nämna kort att jag till slut fått en roomie.

Mitt i min pilatestrechning öppnades för första gången min dörr av någon annan än jag själv och min städerska. In kom ungefär 6 stycken koreaner. Det visade sig snabbt att tjejen som ska ha rummet inte alls kan engelska, utan bara koreanska och kinesiska. Så i ungefär 10 minuter gick jag och en annan kille som översatte till min nya roomie igenom de “reglerna” jag lever efter här. Jag var dock snäll och makade på mina saker till så som jag först planerat att ha det när min roomie skulle dyka upp. 50/50. Rättvist. Jämställt.

Ja, jag ser på detta som ett hoppfullt möte, jag kanske får träna lite på min koreanska, alla sa “ooohh” när jag berättade att jag gillar koreanska dramaserier. Jag kanske även kommer få lära mig mer kinesiska, och hon kommer nog få träna sin engelska lite också. Som ett multikulturellt utbyte! Hon kommer även med en minikyl,precis vad som fattades!

Så länge hon inte är värsta partyanimal och kommer intjoandes “wohooo!!” 4 på morgonen när jag har skola dagen efter, så kommer nog allt gå bra.

Jag är hoppfull, jag är vänlig, jag ger plats.

För det är ändå meningen att vi människor ska respektera varandra och samsas om platsen vi fått.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s