Allmänt · Uncategorized

Det selektiva fylleminnet?

Jag vet inte varför, men de senaste dagarna har små minnesglimtar dykt upp i mitt minne. Små flashar av blickar, ord och känslor.

Som när jag snurrar runt på en gräsmatta
När jag sitter och pratar på en liten, liten trappa
När jag sjunger för full hals med en kompis.
Eller sitter och småsnackar vid ett bord tills solen går upp
Eller försöker rädda köket när en full kompis för citronpommes (funny story that one)
och när jag springer till min tjejkompis och berättar vad-jag-nyss-gjorde-och-kan-inte-fatta-att-jag-gjorde-det-gjorde-jag-verkligen-det?
Vacklar ut i köket och lyssnar på vad de pratar om, för insåg det inte var en idé att smyglyssna

Sen finns det även saker jag absolut inte minns, även om flera olika personer har berättat det för mig. Men nyligen hörde jag ett rykte om mig, lite lustigt det dära. Men är rätt säker på det är en väldigt begränsad grupp som hört det, och de är väldigt tveksamt inställda till det. Nåja, om det hade hänt hade jag antagligen inte förnekat det ändå. Förnekelse är ändå inte min stil.

Men de där små glimtarna är guld värda.

“För hon va’ bäst försök att överträffa det ja, för hon va’ bäst försök att överträffa det ja, för hon var bäst men kommer aldrig mer tillbaks för hon flyger iväg som ett pappersflygplan” ( Maskinen- Kärlek vid sista ögonkastet).

Detta får illustreras av mitt fina fyllefoto 🙂

 
(don’t ask)
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s